Då jag får mail om nya kommentarer ser jag ganska omgående när någon kommenterar på bloggen. Så i morse, såg att jag hade fått mail och gick in och läste. Riktigt tråkigt med folk som gör sig roliga på andras bekostnad. Läs gärna blogginlägget jag menar här:

http://dressyrmupparna.se/stoppa-pressarna/49129

Om folk tror att jag är ute efter uppmärksamhet och publicitet för min egen skull tror ni fel. Jag har inget behov av att synas. Jag vet att Turbo är bra och otroligt duktig för sin ras, jag vet att jag är hyffsat duktig själv, men aldrig komma i närheten av eliten.

Jag vill visa att det går! Det går, trots att du inte har dyraste hästen. Trots att du inte har möjlighet att träna för de bästa tränarna. Trots att du inte har senaste märkessakerna. Om jag kan motivera en person till att bli lite bättre så gör det mig lycklig. Jag blir lycklig om någon av mina elever (kanske på en travhäst) lyckas starta sin häst LB dressyr med godkänt resultat.

Att tidningarna väljer att skriva om mig och Turbo, och att vi har fått möjligheten att visa upp oss på Falsterbo är förstås jätteroligt! För att jag kanske kan hjälpa andra som har varit där jag själv har varit. Vi har aldrig haft råd att ha någon ponny eller häst. Jag har aldrig kunnat träna för någon duktig tränare. Men jag har tagit mig ganska långt ändå. Jag har inget mål att tävla världscupen, för jag vet att jag aldrig kommer ha råd med en sån häst.

Att vinna är inte allt! Jag var supernöjd med min start i MSV B på 55% härom veckan. Varför? 55% är ju inget att skryta över kanske.. Men det var ändå ett bevis på att det går att höja honom en nivå till, när vi får ordning på bytena och han blir lite mer samlad. Man ska aldrig tro att man inte kommer längre.

Vill man bli bättre så måste man tro på att det går!

Nu är det hög tid att åka mot stallet för att släppa ut hästarna innan det är dags för sista passet på Välinge (eftersom jag försov mig igår och inte red då).